Jag tänker högt.

Då vart det söndag. Veckans bästa och sämsta dag. Bästa om man skolkar på måndagen efter, annars sämsta... Jag hatar verkligen att det är skola imorgon. Inte lite sådär småfishatar heller, utan jag tycker verkligen illa om det. Riktigt illa. Känner hur svetten bryter ut när jag tänker på det. All kraft sinar, kvar sitter jag bara som ett tomt skal. Ett skal utan mening eller innehåll. Stirrar bara rakt fram, apatiskt och tomt. Någon ringer, jag orkar inte svara. Kraftansträngningen det skulle inneburit hade varit mig övermäktig. Har jag blivit deprimerad? Har jag fått fibromyalgi? Nej just det, det är bara söndag..