Jag tänker högt.

Gott nytt ar, da var det sagt.

ps. Jag moter det nya aret sex timmar fore er suckers i Sverige. Dessutom ar det ca 30 grader varmare har, minst... Slutsats: Jag lider inte.

Så trött så att det känns som att jag ska spy. Alltså. Verkligen jättetrött. FAN VAD SKÖNT MED LOV. Thailand imorgon bitti, inte helt fel...

Kräk. Ja, etanolbilar som drivs av mat, det luktar faktiskt äckligt också.. Mat tex. Bränd mat. Men nu lurades jag bara med titeln, detta ska inte handla om det, alls. Jag måste skriva en massa skolgrejer tills imorgon, och jag har typ någon timme på mig innan jag svimmar. Om jag inte har gjort dem (vilket jag inte kommer) kommer jag bli mördad av tex, nej, nämner inga namn (Cecilia Ahlm), vilket jag inte vill. Alltså kräks jag. Logiskt.

Jag hade tänkt skriva ett nytt, bättre än det förra, men det känns inte nödvändigt. Det förra duger som det är. Om du inte fattar, läs det en gång till. Om du fattar men inte håller med, skriv en kommentar och låt mig mosa dig, eller ring mig om du har mitt nummer. Annars, håll med, och håll käften.

Koldioxidutsläppen idag är extrema. Långt över vad som är långsiktigt hållbart. Inte långt över som i 10% över. Inte heller långt som i 30% (som är så mycket tex. EU anser att de ska minskas). Verkligheten är betydligt värre än så, och för att kunna lösa problemet måste definitivt drastiska åtgärder vidtas. En åtgärde som faktiskt redan till viss del har implementerats är användandet av etanol som drivmedel i tex. bilar. Problemet är bara att man gör denna etanol av bland annat vete. Vete som kommer från och annars hade blivit mat i länder där det redan innan fanns för lite mat. Resultatet blir dels att mängden mat minskar, och att priset på den mat som faktiskt finns skjuter katastrofalt i höjden. Att bidra till att ytterligare förvärra den svältepedimi som råder i stora delar av Afrika för att köra våra i allmänhet  till stor del onödigt stora och onödigt energiförbrukande bilar på sprit istället för bensin och få lite mindre dåligt samvete för miljön (det är nämligen det enda positiva, den totala koldioxidhalten minskar om ens något så lite så att det knappt ens är mätbart) är åtminstone enligt mig inget vettigt alternativ.

För att fylla tanken på en medelstor etanoldriven volvo krävs 120kg vete. Det är ungefär 240 limpor. Eftersom dagens ungdom är lat, och inte orkar räkna själva kan jag dessutom berätta att en genomsnittligt byggd kvinna med lätthet klarar sig på det i 43 dagar. Det är ungefär en och en halv månad. Om någon fortfarande inbillar sig att etanoldrift är vettigt rekommenderar jag mitt nästa inlägg. Det kommer imorgon när jag sovit lite, är pigg och kry. Det kommer vara långt, välformulerat, tydligt strukturerat och fruktansvärt övertygande. Möjligen lite tråkigt, men läs det ändå. Om inte för min skull kanske för de människor som hade kunnat få två månaders (livsmedelverket underdriver alltid) mat per tankning. Snälla? (Läs. annars får du stryk, av mig personligen)

Tack för att Du tog Dig tid att läsa..

Då vart man i malmö nyss då. För ett par tre timmar sedan sådär.. Sovit en timme inatt. Spännande att se hur det går att plugga idag, för det måste jag! Fan. Hatar skolan. Tur att det snart är lov. Shots!

Stekare är en ganska pinsam företeelse. De köper som bekant champagne, och sprutar den över folket.. Något som vore ännu mer pinsamt skulle vara stekare, som istället stekte öl. Igår, på frimus, fanns ett par såna. Kanske inte så konstigt med tanke på graden av fylla, men en sak med det var dock konstigt.

Det var att ingen blev arg. Eller, någon liten stackars flicka blev nog lite arg i början, men sedan avtog till och med det. Alla bara dansade och festade i ett regn av öl och gin&tonic. Alla hade trevligt och trivdes med det, i den dusch det faktiskt var. Kort sagt var det pinsamt, men ingen brydde sig. Har hört att det var bästa Frimus någonsin. Skulle inte förvåna mig. Riktigt bra tryck. Skulle helt klart kunnat göra det igen, nu. Trots att det var pinsamt.

FAN. Jag hatar strul. Men med hjälp av min utmärkta förmåga löste allt sig. Jag älskar mig själv.

1) jag vet att det stavas "honey"
2) jag säger inte så egentligen, till någon
3) jag ansvarar inte för något i detta tillstånd
4) jag är trött
5) jag ska sova
6) nu, va?

Well. Då har man så tråkigt att man snart tror att man dör. Dessutom är man så trött att man snart kommer dö. I detta tillstånd ska man plugga till ett matteprov man inte fattar. Och skriva två (tre) ekonomiska analyser som man inte kan skriva för att man varken hinner eller orkar eller kan. Jättekul.

Jag har nu blivit anklagad för att "göra en stor grej" av något.. Och blivit uppmanad att "chilla". Hjälp, det var bara lite satir. Ett icke-allvarligt menat inlägg i en icke allvarlig blogg, fyllt med ett visst mått ironi (vilket deklarerades i öppningsinlägget i min förra blogg). Kort sagt inget att ta på allvar. Jag chillar. Fast jag använder inte det ordet. Jag steker.

ps. Class är bajs

I vår trevliga kurs i nationalekonomi, är vi uppdelade i två klasser, med var sin trevlig lärare. Vår trevliga lärare överväger att ge oss tillgång till en förträfflig ekonomibok. Den andra (också trevliga) läraren vill inte ge sin klass samma förmån.

De i den andra klassen tycker då följande: att inte vi heller ska få vår bok gratis! Det var det dummaste jag hört på år och dag. Kommunistiskt och helkorkat. Om människor har det olika bra, varför inte göra det lika dåligt för alla? Detta är dels dumt därför att det faktiskt inte skulle skada dem på något plan överhuvud taget, om vi fick boken gratis. Det skulle bara vara bra för oss. Dessutom är det dumt, och direkt kontraproduktivt för dem själva att försöka förstöra för oss, då de istället kan använda det som argument för att även de få boken gratis. Totala sandlådefasoner helt enkelt.

Sammanfattningsvis måste man avsluta med att dra den enda slutsatsen som är möjlig. Nämligen att deras lärare misslyckats fatalt med att nå ut med det nationalekonomiska grundbudskapet om en stark och effektiv marknadsekonomi. De är alltså inte bara barnsliga, utan dessutom dumma!

Då har man skrivit labbrapport. Nej, skrivit planering inför en labb efter vilken jag ska skriva labbrapport. Inte alls deprimerande.

Yippeykaiey motherfucker(s)!

Idag var det kemiprov och svenskauppsats. Av dem gick inget bra, men för första gången i historien gick svenskauppsatsen sämst! Frågan är om det är något man ska uppskatta, eller om det bara betyder att jag inte ens kan det längre. Jag är tyvärr övertygad om att svaret är det senare, men av skäl jag inte kan yttra mig om. Kort sagt, det gick skit. Allt. Kemiprov imorgon också. Undrar om det går ännu sämre då, eller om jag nått någon form av botten?

Detta är fan lägre än tom. Glocalnet. Och då är det lågt.

Jag är inte så gammal. Många betraktar mig garanterat som ung. Säkert är jag rysligt naiv. Men om man för ett ögonblick bortser från allt detta, och från eventuella egna förutfattade meningar, kanske det vore en idé att bara tänka på att ta till sig tanken om en trots allt inte allt för radikal tanke.

Idag ingår ett antal veckors betald semester i lönen för nästan alla tänkbara yrken. Alltså. Ett hjärndött exempel: Du jobbar tio veckor. Sen får du en veckas lön till för en elfte vecka, då du inte får jobba. Väldigt märkligt. Mer logiskt vore att höja lönen med så många procent som semesterersättningen annars hade varit. Sen skulle man rimligen lagstadga om ett visst antal veckors garanterad tjänstledighet varje år. Skillnaden mot hur det är idag kan tyckas marginell, men resultatet skulle vara avsevärt annorlunda. Istället för att tvinga till ledighet, skulle de anställda själva kunna bestämma OM de ville ha ledigt, och ha motsvarande lön som innan, eller om de ville jobba även under semesterveckorna, och tjäna motsvarande tex. en halv månadslön extra. Då rätten till tjänstledighet skulle vara lagstadgad, skulle det inte innebära någon möjlighet för företagen att tvinga anställda till jobbet. Däremot skulle det ge den anställda en ökad frihet, och landet i stort en möjlighet till en bättre tillväxt. Bara en tanke alltså, från en person som säkert inte upplevt arbetslivets fasor, och som säkert helt rätt betraktas som mindre vetande. Men ändå en tanke.

Till något helt annat, men som ändå inte är så avlägset. Putin valdes idag till premiärminister i Ryssland. Inte helt otippat, men ändå jävligt sjukt. Alltså, riktigt, riktigt sjukt. Han är lätt min idol. Till min hjälte Vladimir Vladimirovitj Putin, ett stort grattis!

Då vart det söndag. Veckans bästa och sämsta dag. Bästa om man skolkar på måndagen efter, annars sämsta... Jag hatar verkligen att det är skola imorgon. Inte lite sådär småfishatar heller, utan jag tycker verkligen illa om det. Riktigt illa. Känner hur svetten bryter ut när jag tänker på det. All kraft sinar, kvar sitter jag bara som ett tomt skal. Ett skal utan mening eller innehåll. Stirrar bara rakt fram, apatiskt och tomt. Någon ringer, jag orkar inte svara. Kraftansträngningen det skulle inneburit hade varit mig övermäktig. Har jag blivit deprimerad? Har jag fått fibromyalgi? Nej just det, det är bara söndag..

Var ju fest igår. IB-fest. Massor med folk, massor med alkohol (eller egentligen inte, men massor med fulla människor), en kraschad ruta, en utflippad festkommité som löper amok för det, en nazi som blir misshandlad och slutligen en polisbil som kommer och sätter definitivt punkt för det roliga. Om man utelämnar det sista var allting kort sagt precis som vanligt, och precis som det ska! Synd bara att det lär dröja ett tag tills nästa fest nu.. IB-fest alltså.