Jag tänker högt.

Då var det söndag igen. Trevligt, trevligt.  Jobbat häcken av sig utan att ens få bli full. Tråkigt, tråkigt. Finns en bra sak med det dock, och det är att man därför är utvilad. Riktigt, riktigt utvilad. Jag har inte varit så genuint utvilad på flera månader tror jag. Det är bra. Bra är också att det inte är skola imorgon. Dåligt är att jag trots att jag är utvilad plötsligt blev väldigt trött. Konstigt är det också.

Appropå jobbet så tycker jag lite synd om en kille där, han var tvungen att plocka rosor innan han skulle hem, för att blidka sin flickvän. Jag hoppas att han inte glömde dem någonstans, för hans skull, deras förhållande (de har barn) verkar jobbigt nog som det är. Fast kanske rosor är ett bra alternativ om man ska uppvakta någon? Skit samma, får tänka mer på det sen, om och när jag har någon att uppvakta...

Sen var det ju Dash-planen med. Sjukt att de bara trillar ner ett efter ett. Och att de ändå fortfarande flyger med dem. Måste vara lite jobbigt för Bombardier, som gjort planen, med, att ha sålt en massa odugliga flygplan. Jag har dock en lösning åt dem; idag är det ju med alla kontroller som görs nästan omöjligt att få ombord en ordentlig bomb på ett flygplan, så därför kan de ju sälja planen till terrorister: "garanterad effektivitet, krashar så gott som alltid". Enda haken är väl att lyckas krasha planet på rätt ställe...

Nu är det lov. För mig alltså. Ni andra (losers) har en dag kvar i skolan. Själv tänker jag sova, sova och kanske sova lite. Eventuellt. Troligen alltså. Nu måste jag göra en massa skolgrejer, för dum som jag är går jag i skolan. Hade kanske varit bättre att låta bli, sluppit göra läxor och tjäna pengar istället. Nu är det inte så.

Imorgon ska jag jobba. Det ska inte bli allt för spännande, utom att jag ska vara kock. Helt. Första gången genom tiderna. Alltså ljög jag; det ska faktiskt visst bli spännande. Kanske till och med riktigt trevligt, vem vet? Förhoppningsvis blir gästerna nöjda, och kanske sträcker de sig till och med så långt som att ge en massa dricks. Trots allt håller jag mig i köket där jag inte syns, till förmån för Ellinor, som med lite tur och skicklighet (och hjälp från min förmodat underbara insats) eventuellt kan charma till sig en liten slant även till mig. I så fall blir jag nöjd. Pengar är ju aldrig fel.

På lördag ska jag också jobba, men då är det en riktig kock. Maten blir kanske bättre, men då kommer jag vara i restaurangen, så någon dricks blir det knappast (med tanke på min för tillfället föga tilldragande frisyr). Eller så finner alla medelålders damer mig oerhört attraktiv, och smiskar mig på rumpan och stoppar sedlar i mina fickor (eller strumpor?). Det har trots allt hänt. Dessutom, även om det är lite osmakligt, är det ju alltid trevligt med pengar, och lite bekräftelse...

ps. pengarna kan sen omvandlas till sprit, vilket omvandlar bekräftelsen från äckliga medelålders damer till vilken bekräftelse som helst. Och när den är omvandlad kan den användas, och då mår man slutligen lite bättre, känner sig lite mer bekräftad, går lite vingligare, och sluddrar lite mer när man pratar. ds.

Om jag vore poetiskt lagd hade jag nu skrivit en dikt. Eller om jag bara hade känt för det. Nu faller det sig så att jag varken är särskilt poetiskt lagt (och om jag är det skule jag aldrig erkänna det för någon utom den innersta kretsen) eller känner för det. Känner faktiskt inte för någonting alls, utom roliga saker förstås, som tex. att dricka hejdlöst med alkohol och göra ohämmade fyllesaker till alldeles för hög och för dålig musik, spelad av någon som mer tror att den är en DJ än verkligen är det. Det vore trevligt, men eftersom det inte kommer hända den närmaste tiden tänker jag istället sjunka djupare och djupare ner i apatins mörka, sövande och dövande träsk.

För att om möjligt pigga upp min tillvaro ska jag för övrigt från och med imorgon vara uppmärksam på allt som är fult, äckligt, roligt eller bara allmänt kommunistiskt. Sen ska jag plikttroget rapportera om det här på min blogg.

Slutligen måste jag dedikera en ursäkt till en homie i ett avlägset land; jag var jobbig innan, tur att du är långt bort så att du inte kunde slå mig... Jag lovar att bättra mig.

CALIFORNIA DREAMIN. japp, så är det.

En vis person sa att en blogg "är som ett litet djur, den måste vårdas". Det ligger mycket i det. Därför vill jag bara berätta att jag idag såg Fordringsägare av Strindberg på teatern. Den var riktigt långt över förväntan, och om de visar den igen bör alla se den! Hett tips alltså. Vidare ska jag sova nu. Längre blir det inte, för jag skrev uppsats i två timmar innan, och min arm är kass igen.

Ciao.

Imorgon är det prov, i kemi, och uppsats i svenska. FY fan vad jobbigt. Dessutom har min blogg blivit helt absurt tråkigtg, och det värsta är att det är mitt fel. Bara mitt fel. Det känns faktiskt lite jobbigt måste jag erkänna. Kanske är jag deprimerad, vem vet.. Hmm. Märkligt. Får hitta på någonting. För att muntra upp mig, och min blogg. Undrar vem som är viktigast.

Egentligen har jag helt otroligt mycket roliga, knäppa och skojiga saker att berätta. Tyvärr har jag så ont i armen att jag max kan skriva några rader. Riktigt ont gör det. Inflammation - tennisarmbåge, är fan mycket värre än man kan tro, fast värktabletter hjälper i alla fall lite.. Sen har jag skaffat något konstigt band med, det hjälper också lite... Fast min aktivitet här kommer vara märkbart mindre, trots att detta är andra gången för idag.

Nu är det lunchdags snart. Jag har inte ätit frukost ännu, eller, jag har druckit ett glas apelsinjuice, men inte mer. Dock sov jag jävligt gott inatt, var trots allt lite småtrött igårkväll. Nä, nu blir det mat. Kanske en grogg?
(antagligen inte)

Pusshej.

Känns som det är obligatoriskt med ett inlägg om IB-festen. Kortfattat var den ganska lyckad, mycket folk, lite halvvilt, och bra tryck... Angående min egen insats finns inte mycket att säga, annat än att jag stekte.

ps. Har idag inte varit bakfull eller ens trött. Om jag varit det ändå, erkänner jag det inte. Däremot har jag just sprungit en runda, för att bränna lite av kalorierna.

Appropå konstiga kommentarer.. Ja, jag har horn. Två stycken, ett till vänster om pannan, och ett till höger om pannan. Faktum är att jag är självaste antikrist. Jag har en svans också.

En av mina satanistiska förmågor är att via ip. adressen se vem som kommenterat något, även om den är anonym. Löken, du är avslöjad.

Det där låter tufft, tycker jag åtminstonde. Egentligen så tufft att min blogg är det sista jag borde tänkta på. Fast jag skulle aldrig svika. Hörde du? Aldrig svika.  Inte ens om jag blev nersprungen av en tiger skulle jag svika mitt öde.

Däremot tänker jag klaga lite. När jag sitter vid ett skrivbord får jag rysligt ont i hela högra sidan av överkroppen, och särskilt armen. Dessutom tappar jag känseln i fingrarna på  höger hand. Inte så kul. Tog dock just ett par ibumetin, det kanske hjälper?

Återkommer till morgonen..

Ni är nu inbjudna till min premiär. Jag sitter visserligen fortfarande på min biologilektion och har osannolikt tråkigt. Kanske man skulle köpa några shots? kanske inte...
Ses. Puss.