Jag tänker högt.

Det har gått tretton dagar sedan jag senast skrev. Jag vet inte om någon längre läser, men det är egentligen oväsentligt. Jag jobbar. Nu har jag jobbat drygt 200 timmar i Juli, vilket är ganska mycket, närmare bestämt ca 120% jämfört med heltid. Om man jämför med barnarbetare i Pakistan som får samma årslön som jag får på max en halv dag är det dock inte så mycket, trots sin ringa lön arbetar de många timmar, kanske som kompensation? Det var egentligen också oväsentligt.

Nu längtar jag efter semester. Kanske kommer ett inlägg till en annan dag. Vem vet. JHVH?

Frågan är om detta verkar förvirrat...?

Jag har funderat lite. Senast på tre saker. Först funderade jag på min blogg. Jag har inte skrivit så mycket i den. Antagligen för att jag jobbat så mycket. Jag säger inte att jag i framtiden ska skriva oftare eller mer, men jag har nu i alla fall funderat på saken - och bloggen ska åtminstone inte dö. Detta inte för att jag tycker synd om den (då jag inte hyser känslor för döda ting). Däremot för att jag i så fall kommer tycka synd om mig själv; vem skulle jag annars prata med så här dags?

Dessutom har jag funderat på Piratenpriset. Det är ett litterärt pris som detta år getts ut till Nicklas... Nicklas något... Rådström. Nu råkar det falla sig att jag läst en bok av honom, "Ängel bland skuggor", och jag förstår varför han fick priset. "Ängel bland skuggor" är som helhet något av det absolut mest politiskt korrekta idag; den handlar om det hippa samhället kring Stureplan, men den glorifierar det inte. Istället beskriver den slutskedet av en cancerdrabbad före detta reklamares liv. Detta beskrivs ingående och detaljrikt, och på samma gång som knark och sex detaljskildras, ger Rådström också en andlig inblick i romanfigurernas liv. Samtidigt alluderas det friskt till grekiska myter - och det hela blir en enda stor metasmet som kultureliten och den hippa övre medelklassen kan känna igen sig i, men ändå inte. Är det dåligt? Nej. Gillar jag det? Nej. Vann  rätt låt? Nej. 

Nu senast har jag även funderat på en sak till. Jag har faktiskt glömt vad det var, men det var viktigt för att mitt inlägg skulle få en tredelad struktur (vilket allt välskrivet ska ha). Tanken var faktiskt att den skulle vara dubbelt tredelad; dels traditionellt, med en inledning, en analys (huvuddel) och en avslutning (slutsats), men också genom en indelning med tre teser, som var och en behandlas var för sig, och sammanflätas i inledning och avslutning. Men så glömde jag den tredje tesen - trots att jag inte ens är full. Slug som jag är skapade jag nu istället omärkligt en metafiktionär tes - genom att i den romantiska ironins anda stiga ut ur texten och låta läsaren läsa om texten istället för att bara följa den och trollbindas. Den uppmärksamme läsaren finner här en dubbel metafiktion, men hur tänker jag inte berätta.

Sammanfattningsvis (vilket är ett av få ord man (nästan) aldrig får inleda en avslutning med) handlade detta inlägget inte om så mycket (notera skiftningen från presens till imperfekt, vilket inte heller rekommenderas i en formell text) och hade följdaktligen nästan kunnat vara oskrivet (skiftning till pluskvamperfekt - definitivt inte rekommenderat). Då inga nya exempel ska tas upp i slutsatsen avrundar jag här det stora hela med en liten lustighet. Om någon förstår det roliga får den hemskt gärna kommentera, för själv tycker jag att humorn är strålande.

Två saker. Först, ett visst släktnamn förföljer mig just nu. Jag känner minst två av dem, minst sex andra, som jag inte känner, har de senaste veckorna ätit på Buhres där jag jobbar, och nu när jag läser Dagens Industri står ännu en av dem omnämnd. Vad fan är detta!!?

Och sak två; Bloggen är inte nere - men jag orkar verkligen inte skriva mer just nu. Återkommer.

Som bekant inbringar jag mitt leverne inom restaurangbranschen. Inom denna bransch, liksom inom alla andra, antar jag, finns det ett antal mycket långsamma människor. Om man utför något under press blir detta en mycket stor belastning (givetvis). Då jag nu är upptagen blir det inte längre, men slutsatsen är förhoppningsvis solklar. Jag hatar långsamma människor.

Jag fick mitt betyg idag. Jag fick 40. Det är 20.0.

Jag jobbar. Allstå, jag jobbar inte just nu, men i princip alltid annars. Detta inlägget blir inte så matigt; troligen är det därför - men kanske inte endast därför - eller?

Köpte häromdagen en piggvar (900 gram). Igår åt jag den. Både traditionellt och nyskapande dock. Jag tillredde den med skirat smör, pepparrot och dillkokt färskpotatis - enligt konstens regler. Men jag varken ugnsbakade den eller kokade den (piggvaren då), utan jag grillade den. Då jag delade den i bitar efter tjocklek som jag sedan grillade efter hand som jag åt ledde detta till att hela piggvaren blev perfekt tillagad (istället för att de tunna bitarna blir överlagade) och att jag under hela middagen hade ångande varm och helt nylagad fisk att äta - istället för ljummen efter en kvart.

Detta var kanske trist att läsa - men poängen var bara att grillen är underbar. Grilla medan ni kan, innan det är försent!!!