Jag tänker högt.

Varför finns den egentligen - bloggen? Inte min då, den är ju ett (ytterst läsvärt) varuprov på mitt skrivande. Onaturligt att jag inte får betalt - om man jämför med vissa andra. Kanske skulle kalla min något "slängigt" - typ "victah"
 eller liknande - och byta inriktning... Och få massor av sponsorer.

... Eller inte.

jag ska äta lunch - spännande?

Nåväl - åter till matematikens förlovade (eller förlorade?) land... Ska bara läsa di först. Och dn... och... och...

Byggde nyss ett litet armborst som miljöombyte från matten. Med en båge av pvc och kolfiber blev det ganska starkt, och jag gick givetvis ut på tomten för att testa min leksak. Med mig har jag två skäktor (pilar) - en i kolfiber och en i bambu. Givetvis är de båda trubbiga för att inte råka skada någon.... Först skjuter jag bort den första pilen (klumpigt). Sen låter jag min mamma skjuta på ett plank vi har. Hon siktar (av någon anledning) över planket - och den ganska tunga skäktan följer en vacker elliptisk bana in på grannens tomt och mot grannens bil. Noteras bör att grannen är maniskt intresserad av sin bil. Som tur var missade hon bilens sidoframruta med en halv decimeter... 

Slutsats: Låt inte kvinnor över 40 år skjuta armborst om någon risk föreligger att de ska skjuta på fel sak. Inte ens om risken är så liten att den knappt finns...

Kanske inte så roligt för de flesta - men då frågan kom upp är jag naturligtvis manad att svara. Här är lösningen till talet jag räknade. Själva frågan tror jag inte behövs då lösningen är så himla pedagogisk (gjord för att hjälpa någon som pysslar med matte C). Den som inte orkar slipper läsa.

Då har man klockan ett på natten en lördag (eller kanske söndag?) löst ett mattetal om alkohol. Dessutom efter ett glas  vin. Vet inte om det är nördigt, eler vad det egentligen är. Antagligen är det bara konstigt. Fin blev lösningen i alla fall. Fin och trevlig.

Ser på sexan nu - där någon tillber djävulen, sticker en kniv i sig och lyssnar på hårdrock på samma gång. Spännande. Känns dock jävligt (notera skillnaden i stavning) tveksamt att jag kommer orka se hela filmen - orkar helt enkelt inte. Ska nog sova istället...

Angående löneförhandling. Hahaha - "Din avtalsenliga lön är 75 kr /h....." Troligt. I don't do avtal. Däremot kräver jag semesterersättning och OB..

Ja - då var det dags igen. Bloggen ska skrivas. Vad ska jag skriva om idag?
- Vet inte.

Eller så kanske jag vet. Idag ska vi fortsätta det politikinriktade temat - och turen har kommit till droger. Resonemanget blir inte ekonomiskt - utan snarare hypotetiskt filosofiskt. Ett problem är att det dock bara blir patetiskt om jag har ett långt resonemang för mig själv, så jag nöjer mig med ett påstående. Om någon bemöter det svarar jag - annars blir det inte bättre.

Droger är inget annat än substanser som bedöms vara farliga och eller beroendeframkallande och därför förbjuds genom lagstiftning och stigmatisering av bruket av ovan nämnda preparat. Alltså är det inte nödvändigtvis fel eller ens farligt att ta en drog vid vissa tillfällen - utan kan tvärt om vara skäligt eller till och med uppmuntransvärt.

Såja - sammanfattning - knark är gott, vid speciella tillfällen.

Som tillägg till mitt inlägg om marknadshyror säger jag bara att resonemanget är satt på sin spets, och att det inte borde gälla alla hyresrätter - då den sociala utslagningen riskerar att bli gigantisk. Men jag tycker att tanken är intressant, och är inte så främmande för idén...

Om någon tycker min idé är tokig, antingen gällande hyror, eller allt annat, får den hemskt gärna säga till... Så kan vi ha debatt, hehehe (om någon tycker motsatsen kan vi också ha debatt, jag är flexibel).

Marknadshyror är skit, eller hur? Liksom efterfrågestyrda priser på mat, hotellrum, datorer och allt annat. Marknadspriser leder till att de som inte har pengar inte heller kan köpa något, medan de som sparat ihop pengar för att kunna köpa det - ja, just också kan köpa det, eftersom de har råd. Resultatet av marknadshyror blir ju givetvis att de som inte har de pengar som krävs för att betala en hög hyra inte heller kan bo i fashionabla områden. På samma sätt kan inte en person med låg inkomst köpa en 50-tums LCD tv eller äta Iransk kaviar till frukost. Om detta i sig är rätt eller fel lämnar jag öppet för debatt, och koncentrerar mig istället på frågans kärna.

En fri marknad leder till en ekonomisk utslagning, där obemedlade inte kan konsumera. Orättvist kan tyckas, då det kan leda till en brutal orättvisa och snedfördelning av kapital och varor (som mat, boende och annat roligt). Å andra sidan kan man ställa frågan omvänt, och undersöka vad en styrd marknad - med icke-efterfråganstyrda priser, leder till. En rimlig konsekvens är en ökad "rättvisa", då priset inte är den avgörande faktorn, utan slumpen eller något annat, kan inte den rike köpa fler plattskärmar än den med betydligt lägre inkomst. Om detta inte bara gäller plattskärmar utan alla varor - är utgången ganska uppenbar. För att överskyla min liberala åsiktsgrund och ge ett sken av en ickevärderande analys tänker jag trots det visa på två tänkbara utfall.

Det första scenariot bygger på alla människors välvilja och hederlighet. Det finns en vilja till arbete och till att "göra rätt för sig". Alla drar sitt strå till stacken efter bästa förmåga, och eftersom alla (efter kapacitet) bidrar lika mycket, bör de ju också belönas lika. Alltså ransoneras allt, och alla får lika mycket. Antingen genom direkt ransonering (varje medborgare får ex. tre ägg per dag, två kilo socker i månaden etc.) eller genom en sk. medborgarlön (som givetvis är samma för alla). Genom dessa enkla åtgärder fördelas alla resurser lika och alla blir nöjda, glada och mätta, eller?

Om människor inte har någon större inneboende vilja att göra rätt för sig, utan istället har en inneboende vilja att smita undan sitt ansvar och utnyttja situationen, leder ovan nämnda system till att de med makt skor sig och folket lider. Arbete lönar sig inte, eftersom alla förväntas bidra efter förmåga, belönas lättja lika mycket som flit. Alltså sjunker produktiviteten markant, och istället för lika bra, får alla det lika dåligt (utom de med makt, som får det lite bättre).

Bostäder är en marknad som alla andra, möjligen är konsekvenserna ovanligt stora, men mekanismerna är fortfarande desamma som de för mat, stolar, soffor eller plattskärmar. Om priset sätts efter efterfrågan skapas en ojämlikhet - som uppmuntrar produktivitet och arbete. Frågan är om vi är beredda att betala priset av att vissa har det lite bättre - för att undvika den ultimata rättvisans pris; att alla har det lika dåligt....?



Epilog:
För den som inte omedelbart såg kopplingen mellan alla marknader och endast bostadsmarknaden kommer här en enkel förklaring. Även om resultatet av den sk. "almännyttan" inte har varit fullt så dramatiskt som jag förklarat ovan, då efterfrågan för arbete (vilket arbetslusten ju kan beskrivas vara) bestäms av utbudet av fler varor än endast bostäder, spelar de ändå en mycket stor roll då de upptar en vital roll i majoritetens ekonomi. Enligt mig är alltså inte den huvudsakliga frågan varför vi ska ta bort almännyttan, utan hur den kunde skapas i första rummet. Ett avskaffande är alltså (enligt mitt resonemang) inte någon ny eller drastisk åtgärd, utan snarare en skademinimering, och anpassning till det övriga, marknadsorienterade samhället. Kort sagt en sista (lögn, inte sista alls - finns många andra också) kommunistisk rest som måste bort - snarast.

Då var man på stranden idag då.. Lite brunare är jag. Ganska mycekt brunare tror jag. Dock, med tanke på utgångsläget, syns nog trots allt ingen större skillnad (jag är fortfarande blek, till skillnad mot vissa andra...).  Dock tänker jag gå till stranden så snart jag kan igen - gillar att grilla också, vilket jag ju gjorde idag. Ska jobba och slita lite mer också - så jag kan köpa god biff att grilla. En god öl till biffen skulle inte heller vara fel - en klar miss idag, att det inte fanns någon...

Kort sagt. Sol är NIIIICE... Jag ska sola hela djävla sommaren! Varje dag!!! ...Wanna join?

Då har man jobbat tolv timmar idag, och sju igår - efter skolan (nåja, lite skola i alla fall). Får se hur många timmar det blir imorgon, men något blir det i alla fall. Nice med lite cash...

Jag har skrivit ett inlägg om detta tidigare. Det är jättetrevligt med kommentarer. Meningslösa kommentarer är mindre trevligt dock. Meningslösa men trevliga kommentarer, typ "Hej, kram, ha en bra dag" är nog acceptabelt, kanske bördet till och med uppmuntras. Reklaminlägg från hjärndöda skvallerkärringar däremot är allt annat än trevligt, och jag lovade sist att hämnas. Nu har jag gjort det - under den närmaste veckan ska jag som straff skriva elaka, ironiska och satiriska kommentarer till bloggen thisisthetruth. Den är för övrigt riktigt dålig - så jag lovar rolig läsning...

ps. Om någon dåre mot förmodan vill göra reklam på min blogg är det bara att fråga - snällt, och med plånboken uppe.

Nej - han har inte gift sig, men enligt säkra källor ska han. Den lyckliga bruden heter Alina Kabajeva, har en bakgrund som elitgymnast (vann guld i rytmisk gymnastik OS 2004) och har en lovande politisk karriär framför sig. Idag sitter hon i Duman, och ser i mitt tycke ut som ett bra val, bara hon inte är hans dotter,..

För alla er som går IB, och inte riktigt har något att relatera till. För alla er som inte har någon att identifiera er med. För alla er som är vilsna i IBs jungel. För alla er som går IB men inte orkat läsa "the IB learner profile" (vilket jag har), eller inte ens vetat om dess existens. För alla er som inte går IB men vill veta lite mer.

Låt mig stolt presentera IB Learner Profile - the Motion Picture!!!!!

Jag är minsann strålskadad. I morse fick jag sätta mig i en konstig maskin - varpå en sjuksköte placerade ett ljussikte (ja - ett hårkors av ljus) på olika delar av min överkropp. Sen tryckte hon på en knapp och sprang panikslagen ut ur rummet varpå en lampa blinkade och en sak lät högt. Efter en liten stund tystnade saken - och sköterskan smög tillbaka in i rummet. När jag frågade henne hur mycket strålning jag utsattes för svarade hon att "det är nästan ingenting, du får i dig mer när du går ut utomhus". Troligt, som hon sprang. Kanske borde kolla mig med en geigermätare - måhända jag är en vandrande hälsorisk för hela Kristianstads kommun?

Idag är det kemi på tapeten. Till dem som vet hur tråkigt det är säger jag inget. Till er andra säger jag inte heller något, utan hänvisar till en liten film istället - som speglar en betydligt häftigare verklighet.

Läste just en liten diskussion om kärnvapen på ett obskyrt forum i ett av nätets mörkaste hörn. I detta forum satt en massa EMOs (no definition) och diskuterade huruvida nationer borde tillåtas att ha kärnvapen eller ej. Diskuterade är dock en överdrift, snarare ryggdunkade de varandra med olika sentimentala och känslodrypande argument. Det ena överträffande det andra. Mot dem försökte ett par stackars vilsna hormonstinna och finniga tonårspojkar försvara bomben, med argument som att "när. . när. . när aliens kommer, då måste vi ha dem". Kort sagt, hela diskussionen var mycket meningslös och på en barnsligt låg nivå. Trots det var den ändå roande...

Varför jag skriver om kärnvapen är egentligen svårt att säga. Fast det bästa är att jag slipper svara. Detta är min blogg, och jag skriver den för min egen skull; det är inte så många som läser den, och de som är dumma nog att göra det får helt enkelt skylla sig själva. Min ståndpunkt i frågan är egentligen relativt enkel - kärnvapen är onda och skulle vid en storskalig konflikt kunna förstöra livsförutsättningarna för miljarder människor (alla alltså). Men, just därför är det ju ingen som... orkar helt enkelt. Vem skulle egentligen vara beredd att släppa en bomb som dödade hela tjocka släkten? (Fel argument kanske, släkten är ju jobbig...)

En positiv sida kärnvapen har är dock att de avskräcker även från mindre konflikter. Ryssland tar inte Alaska, eftersom de vet att USA skulle kunna (men skulle dock inte - av ovan nämnda skäl) spränga kulorna av dem inom tio sekunder. Av samma skäl hettade ju aldrig kalla kriget till - parterna gick endast som katten kring het gröt.

För den som läst endast en gnutta historia torde detta vara tämligen självklart. För andra borde det vara ganska självklart med. Därför kan man fråga sig varför detta skrevs (den som undrar kan se ovan). Svaret är att jag inte vet. Ett mycket intressantare ämne, djupare och viktigare (enligt mig) , är den civila kärnkraften. Men nu är jag trött och orkar inte skriva mer, så det får bli en annan gång.

Ibland känns livet hårt. Man ger sin själ och all sin kraft för att nå ett mål, men trots det känns allt hopplöst. Man kommer inte närmare hur hårt man än kämpar; tvärt om känns segern allt avlägsnare för var stund. I dessa mörkrets tider kan en enkel visa värma hjärtat och åter tända själens låga. Upp till kamp!

Vi samlar oss, vi sluter oss, kring mörkblå ideal! Kung och moral, kyrkolokal, hej mina mörkblå bröder!

En lagom dos av reaktion vi ger er som lektion.

Konservativ - det är vårat liv - det gör så att hjärtat blöder.

Så skynda er nu rödingar att byta snart er tro.

För annars ska vi lära er, med sulan av vår sko!

Vårt kamp är stark, vår kamp är hård, men rättvis dock ändå.

Vi går med sång, vi går med spel och fyllda glas Bordeaux!



Cred till Rebecca Harsten. Hon är mycket konservativ och söker en date. Telefonnummer vid förfrågan.

Ja - "Såj" som i "såja", inte som i "soja". Nu är min bloggs design något uppdaterad, och den något hypade bakgrunden är nu död. Annars är den kanske fortfarande inte optimal, men ändå lite bättre än förut.. Ciao.

Imorgon ska jag jobba. Ja, det ska jag. Inte bara för de omedelbara pengarna, utan framförallt för att få ett sommarjobb. Jag ska nämligen provjobba på en restaurang i Kivik. Har visserligen inte ens intervjuvats innan - men de vet vem jag är, och kanske räcker det. Trots allt är jag ju inte direkt vem som helst...

Ajja - fortfarande sjuk i vilket fall, och utan vodka inför helgens festande. Inte bra. Det måste lösas på något vis. Visserligen har jag ju givetvis kontakter. Får nog kontakta en sådan och fixa en flaska stolichnaya. Den har faktiskt blivit något av en favorit. Troligen ingen större skillnad gentemot absolut, men flaskan är jävligt cool. Dessutom är den rysk, och allting från forna sovjetunionen har helt klart en kultstämpel. Till den kanske det får inhandlas lite annat godis med. Typ lime.

En insatt person kommenterade visst mitt lilla inlägg om Mugabe och Persson. I detta underlät hon sig att tyda ironin - frivilligt antar jag. Eftersom detta gör att mitt skämt inte längre är fyndigt och roligt, utan bara barnsligt - jag jag själv framställs i samma dager, kommer under dagen en mer relevant analys av fallet Zimbabwe (hur relevant kan jag inte spekulera i ännu dock).

Appropå något annat så har jag en förjävlig hosta - och hade sovit tre timmar när klockan ringde klockan sex. Alltså somnade jag om (efter att jag sjukanmält mig) och stannar nu hemma. Inlägget kan alltså bli LÅNGT.

tack.

---

För övrigt. Ett hot betydligt närmare oss än den globala uppvärmningen - både i rum och tid, är rovfisket. Här hos oss i Sverige får det katastrofala konsekvenser. Torsk och hälleflundra är båda bland det bästa jag vet, men snart finns det ingen torsk kvar, och knappt någon hällflundra heller, inte för mig idag - och (på grund av en knäpp fiskepolitik) troligen inte till mina barnbarn om 70 år heller.

Denna biologiska utrensning som sker i Norden, är självklart fruktansvärd. Trots min böjelse för vissa fiskar ser till och med jag det som en självklarhet att införa ett totalt fiskestopp för vissa arter. Dock har problemet ännu en aspekt. Nämligen att när vår fisk här nu är slut - åker (har åkt - sedan ett antal år) våra europeiska fiskebåtar till Afrika, och utrotar deras fisk med. Ännu dummare och ännu mer oekonomiskt. Visst är det omoraliskt att ta fisken från mig, men att utrota en av Afrikas viktigaste proteinkällor - för att vår egen fisk är slut, känns minst sagt tveksamt.

Orkar inte behandla ämnet vidare här, är dessutom tveksam till om någon skulle orka läsa. Men om någon trots allt är intresserad, rekommenderar jag en artikelserie för DN

Någon undrade hur det kom sig att jag just valde att berätta att mina kalsonger luktade rök, och inte tex. T-shirt. Eftersom jag är en hyvens kille svarar jag givetvis ärligt och engagerat. Dock finns det flera skäl vilket kanske kan röra till det lite - men jag ska försöka reda ut begreppen.

Okej, jag hade ingen T-shirt, utan bara en skjorta. Därför luktade ingen av mina T-shirt rök efter festen. Då kan man kanske istället fråga sig varför jag inte nämnde just skjortan, men även till detta har jag ett svar. Jag var i en rökig lokal, därför luktade givetvis skjortan rök. Dessutom rökte jag även cigarr - ännu en anledning. Däremot brukar inte detta leda till att kalsongerna luktar rök, men i detta fallet gjorde de det. Eftersom jag inte (vad jag minns åtminstone) strippade under kvällen, borde detta rimligen betyda att rummet inte bara var rökigt, utan alldeles ovanligt rökigt. I vilket fall var det min avsikt att förmedla detta.

Det fanns dock en avsikt till. Den var helt enkelt att jag tyckte att det var fyndigt. Lite märkligt och kanske till och med på gränsen till stötande (för de allra känsligaste). Helt enkelt lite småroligt. Hoppas alla förstår nu.

Jo, tänkte bara förklara mina tankar ang. Zimbabwe.

Mugabe är rutten. Oppositionsledaren är garanterat nästan lika rutten. Om vi skickar dit Göran Persson slår vi tre flugor i en smäll. Han är troligen bättre än de båda inhemska alternativen. Dessutom slipper vi honom här i Sverige, och om vi har riktig tur (vilket vi antagligen har, eftersom han är vit och tjock och äcklig) så blir han till och med skjuten så vi slipper honom permanent. Bra idé va?

Mina kalsonger luktar rök.

Min söndag har präglats av en sk. bakfyllegradient. Först när jag vaknade hade jag ont i huvudet, mådde lätt illa och var allmänt disig. Vad detta säger om gårdagen vet jag inte - och orkar inte debattera saken med mig själv heller. Då jag för tillfället inte orkar skriva mer noterar jag endast att till och med kalsongerna jag hade igår stinker rök. Det borde säga något.

Bloggen har i det närmaste legat nere den senaste tiden. Detta har huvudsakligen berott på två faktorer. Dels att jag var i Stockholm, och helt enkelt inte hann skriva, men dels även att blogg.se har ett uruselt publikationssystem, vilket legat nere under en tid. Jag har alltså inte kunnat publicera något.

Som plåster på såren lovar jag dock att den tiden är förbi nu, och att mitt lilla alster även kommer att bli lite snyggare och lite sexigare under veckan som kommer.

puss...