Jag tänker högt.

Igår när jag kom hem fanns en färdig anka tillagad. Passade  mig utmärkt, anka är något av en favorit. Jag åt, och åt och åt. Sen var jag mätt och belåten. Dock finns det av någon anledning alltid en anklever i en anka, kanske inte så konstigt visserligen, men det fanns det även i denna anka. Då jag brukar steka anklever, gjorde jag det även den här gången. Det bästa sättet är enligt mig att först bryna ytan, sen låta steka någon minut, för att slutligen flambera den med lite konjak. Detta var precis vad jag gjorde också, utom att konjaken inte bara brann lite snyggt på pannan, utan blev ett eldklot som tände eld på mitt hår. Nu luktar jag bränt, måttligt kul.

ps. Det var naturligtvis värt det.