Jag tänker högt.

Igår skrev jag om Veckorevyn, och deras artikel om prostitution, där en prostituerad kvinna intervjuas. Jag uttalade mig väldigt negativt om den kritik veckorevyn fått. Jag har tänkt efter lite, och vill förtydliga; jag är absolut inte för prostitution, och anser att den sexköpslag vi har idag är nödvändig, och att den kanske till och med borde stärkas (sade något i den stilen igår med). Poängen är dock det att jag också tycker att Veckorevyn var oansvarig, eller snarare att den ansvarige utgivaren var oansvarig, när artikeln och tidningen gick i tryck. Jag förstår faktiskt verkligen de reaktioner som kommit mot den. Sanningen är att Veckorevyns målgrupp och läsarkrets är väldigt öppen för det som står i tidningen, och mycket väl kan inspireras och förföras av den till synes glamourösa livsstil som utmålas. Trots att verkligheten för i princip alla prostituerade är den motsatta. Debatten om prostitution bör inte direkt hållas i Veckorevyn, och inte i Okej, eller Piraja eller i något annat barn eller ungdomsmagasin. Men lika dumt som det var att publicera artikeln i Veckorevyn, var det att JK-anmäla den. En smart kille sa en gång att ?jag skyr det du säger, men jag är beredd att gå i graven för din rätt att säga det?. Likaså borde det vara här. Genom att försöka förbjuda människor att säga obehagliga eller direkt idiotiska saker, är att direkt utmana yttrandefriheten, och i slutänden demokratin. Att istället upplysa omgivningen om varför yttrandet var olämpligt, och även upplysa målgruppen till (i detta fall) artikeln, vore en lämpligare (och troligen effektivare väg).

Detta är ett specialfall, då det vänder sig till barn. Många anser garanterat, och till viss mån också berättigat att barn inte kan eller bör fatta egna beslut. Och i de fall där det är omöjligt att hindra dem, bör man åtminstone påverka dem, så att de fattar rätt beslut. Ett sätt att påverka dem att fatta just rätt beslut, är att förhindra att något positivt sägs om det som är fel beslut. Tex. genom att JK-anmäla en obehaglig artikel. På kort sikt vore det nog en effektiv lösning, att hindra barn att läsa skvallerblaskor, gå in i klädaffärer som tex. HM eller göra något annat där de kan exponeras för något som kan missgynna deras känsliga utveckling. I längden är detta dock orimligt. Det är omöjligt att hindra att dagens barn utsätts för en mängd information som de inte kan hantera, oavsett om den handlar om sex eller om tex. våld. Om man istället lärde barnen att granska allt utifrån ett kritiskt perspektiv, och tex. bytte ut ett par, tre stycken av alla meningslösa ämnen redan från lågstadiet (OÄ?) mot källkritik (vilken knappt ens några gymnasieelever ens kan stava till), skulle vi i längden få en generation som inte bara vore smartare, men också kanske till och med kapabel att fatta egna beslut! Fast det kanske vore för skrämmande, och i så fall måste ju ett kontrollsamhälle vara det absolut bästa och enda alternativet. Eller kanske en överdos sömntabletter?