Jag tänker högt.

Nu är det lov. För mig alltså. Ni andra (losers) har en dag kvar i skolan. Själv tänker jag sova, sova och kanske sova lite. Eventuellt. Troligen alltså. Nu måste jag göra en massa skolgrejer, för dum som jag är går jag i skolan. Hade kanske varit bättre att låta bli, sluppit göra läxor och tjäna pengar istället. Nu är det inte så.

Imorgon ska jag jobba. Det ska inte bli allt för spännande, utom att jag ska vara kock. Helt. Första gången genom tiderna. Alltså ljög jag; det ska faktiskt visst bli spännande. Kanske till och med riktigt trevligt, vem vet? Förhoppningsvis blir gästerna nöjda, och kanske sträcker de sig till och med så långt som att ge en massa dricks. Trots allt håller jag mig i köket där jag inte syns, till förmån för Ellinor, som med lite tur och skicklighet (och hjälp från min förmodat underbara insats) eventuellt kan charma till sig en liten slant även till mig. I så fall blir jag nöjd. Pengar är ju aldrig fel.

På lördag ska jag också jobba, men då är det en riktig kock. Maten blir kanske bättre, men då kommer jag vara i restaurangen, så någon dricks blir det knappast (med tanke på min för tillfället föga tilldragande frisyr). Eller så finner alla medelålders damer mig oerhört attraktiv, och smiskar mig på rumpan och stoppar sedlar i mina fickor (eller strumpor?). Det har trots allt hänt. Dessutom, även om det är lite osmakligt, är det ju alltid trevligt med pengar, och lite bekräftelse...

ps. pengarna kan sen omvandlas till sprit, vilket omvandlar bekräftelsen från äckliga medelålders damer till vilken bekräftelse som helst. Och när den är omvandlad kan den användas, och då mår man slutligen lite bättre, känner sig lite mer bekräftad, går lite vingligare, och sluddrar lite mer när man pratar. ds.