How I learned to Stop Worrying and Love the Bomb.
Läste just en liten diskussion om kärnvapen på ett obskyrt forum i ett av nätets mörkaste hörn. I detta forum satt en massa EMOs (no definition) och diskuterade huruvida nationer borde tillåtas att ha kärnvapen eller ej. Diskuterade är dock en överdrift, snarare ryggdunkade de varandra med olika sentimentala och känslodrypande argument. Det ena överträffande det andra. Mot dem försökte ett par stackars vilsna hormonstinna och finniga tonårspojkar försvara bomben, med argument som att "när. . när. . när aliens kommer, då måste vi ha dem". Kort sagt, hela diskussionen var mycket meningslös och på en barnsligt låg nivå. Trots det var den ändå roande...
Varför jag skriver om kärnvapen är egentligen svårt att säga. Fast det bästa är att jag slipper svara. Detta är min blogg, och jag skriver den för min egen skull; det är inte så många som läser den, och de som är dumma nog att göra det får helt enkelt skylla sig själva. Min ståndpunkt i frågan är egentligen relativt enkel - kärnvapen är onda och skulle vid en storskalig konflikt kunna förstöra livsförutsättningarna för miljarder människor (alla alltså). Men, just därför är det ju ingen som... orkar helt enkelt. Vem skulle egentligen vara beredd att släppa en bomb som dödade hela tjocka släkten? (Fel argument kanske, släkten är ju jobbig...)
En positiv sida kärnvapen har är dock att de avskräcker även från mindre konflikter. Ryssland tar inte Alaska, eftersom de vet att USA skulle kunna (men skulle dock inte - av ovan nämnda skäl) spränga kulorna av dem inom tio sekunder. Av samma skäl hettade ju aldrig kalla kriget till - parterna gick endast som katten kring het gröt.
För den som läst endast en gnutta historia torde detta vara tämligen självklart. För andra borde det vara ganska självklart med. Därför kan man fråga sig varför detta skrevs (den som undrar kan se ovan). Svaret är att jag inte vet. Ett mycket intressantare ämne, djupare och viktigare (enligt mig) , är den civila kärnkraften. Men nu är jag trött och orkar inte skriva mer, så det får bli en annan gång.
Varför jag skriver om kärnvapen är egentligen svårt att säga. Fast det bästa är att jag slipper svara. Detta är min blogg, och jag skriver den för min egen skull; det är inte så många som läser den, och de som är dumma nog att göra det får helt enkelt skylla sig själva. Min ståndpunkt i frågan är egentligen relativt enkel - kärnvapen är onda och skulle vid en storskalig konflikt kunna förstöra livsförutsättningarna för miljarder människor (alla alltså). Men, just därför är det ju ingen som... orkar helt enkelt. Vem skulle egentligen vara beredd att släppa en bomb som dödade hela tjocka släkten? (Fel argument kanske, släkten är ju jobbig...)
En positiv sida kärnvapen har är dock att de avskräcker även från mindre konflikter. Ryssland tar inte Alaska, eftersom de vet att USA skulle kunna (men skulle dock inte - av ovan nämnda skäl) spränga kulorna av dem inom tio sekunder. Av samma skäl hettade ju aldrig kalla kriget till - parterna gick endast som katten kring het gröt.
För den som läst endast en gnutta historia torde detta vara tämligen självklart. För andra borde det vara ganska självklart med. Därför kan man fråga sig varför detta skrevs (den som undrar kan se ovan). Svaret är att jag inte vet. Ett mycket intressantare ämne, djupare och viktigare (enligt mig) , är den civila kärnkraften. Men nu är jag trött och orkar inte skriva mer, så det får bli en annan gång.
Kommentarer
Trackback
