Jag tänker högt.

Jag är hungrig. Eftersom jag inte har någon mat hemma bestämmer jag mig för att gå till bageriet. Då jag vet att de inte tar kort går jag förbi en bankomat på vägen. Väl framme är vi två sällskap som kommer ungefär samtidigt, dock de lite före. Det finns även två expiditer; en tjock, och en mindre tjock. Den mindre tjocka börjar hjälpa det andra sällskapet. Den tjocka stirrar lite på mig, i fem sekunder eller så, sen säger hon högt: "då går jag och äter nu då!", varpå hon går iväg med en tallrick med fyra jättemackor på.

Nåväl. När jag väl sagt vad jag ska ha (en ost,  ett rågbröd och en semla), expiditen har lagt upp det på disken och jag betalat (94 kr) inträffar nästa händelse. Jag väntar, tittar på henne, och väntar till. Snart går det upp för mig; oavsett hur länge jag väntar, kommer hon inte ge mig en bärkasse, hon förväntar sig verkligen att jag ska ta dessa (stora) småpaket i min famn och gå iväg. Så lätt kommer hon inte undan: "Ursäkta, kan jag få en påse också, så att jag kan bära det?" Hon stirrar frånvarande på mig, innan hon efter en evighet slänger upp en påse på disken. I det ögonblicket trodde jag nästan hon skulle ta betalt för den, men det gjorde hon i alla fall inte.