Jag tänker högt.

Idag var det då söndag, den näst bästa av alla veckans dagar. Dagen som präglas av längtan och förväntan inför veckan som skall komma. Man sitter hela dagen och längtar efter att vakna och uppleva måndagsmorgon, veckans höjdpunkt och allra bästa tid. Pigg som en mört vaknar man till väckarklockans melodiska klang, för att hurtigt äta sin filfrukost och raskt som en sädesärla springa till den annalkande bussen som skall ta en till Kristianstad och den väntande, underbara skolan.

Inte. Fy fan. Söndag måste vara veckans värsta dag, näst efter måndag. Sitter här och fruktar morgondagens pinor, köttet kokar inom mig när jag tänker på "Fröken Julie" som jag skall ha läst om, och på hur jag skall tvingas sitta och lyssna till andras kunskapsteoretiska problem (föredrag inom ämnet TOK, Theory of Knowledge) klockan 08.00 på morgonen. Nej, jag vägrar. Stannar i sängen och har kuddkrig istället, någon intresserad?

Så här roligt kan man ha när man har kuddkrig.