Igår, eller i förrgår.
Igår, eller i förrgår hände något egentligen inte särskilt ovanligt. Jag skulle åka buss mellan Kivik och S: Mellby, men först var jag givetvis tvungen att vänta på att bussen skulle komma. På busshållplatsen satt två personer. En typisk kiviksbo - ingen stereotyp användare av kollektivtrafiken. Den andra var minst sagt en atypisk kiviksbo. Ett fyllo iklädd någon form av "crocks-liknande" sandaler och något annat jag inte kommer ihåg. Han såg allmänt fylloaktig ut dock.
Om han verkligen var full eller inte vet jag inte, men gissningsvis var han det. Huvudsaken är att hans beteende bekräftade alla förutfattade meningar. Dialekten (sunkig stockholmska), hur han rörde sig (okontrollerat, men inte ryckigt) och med en vilja av järn att inleda konversation med allt på två ben om allt mellan himmel och jord (dock utan någon som helst möjlighet att upprätthålla konversationen sen).
Den andra - kiviksbon, uppfyllde också alla förväntningar. Han tittade ner i marken, upp i luften, ut ur busskuren, ner i marken. Han tittade egentligen precis överallt utom på fyllot (som jag tänker kalla honom i brist på bättre ord). Han var inte direkt intresserad av att inleda någon konversation. Tvärtom svarade han knappt ens på tilltal, eller han svarade inte på tilltal - inte första, inte andra och knappt tredje gången heller.
Beträffande mig, tittade jag också ner i marken. Jag svarade på direkt tilltal, men för ovanlighetens skull var mobilen mycket intressant, och att kolla klockan minst en gång i minuten var visst också nödvändigt. Detta förhindrade naturligtvis något längre samtal.
Frågan är varför kiviksbon - och jag för den delen, reagerade på samma sätt. På ett ganska otrevligt sätt inför en socialt och även fysiskt utsatt läge, i en situation helt utan hotbild för någon av oss. Svaret är att han stack ut, var socialt missanpassad och avvikande. Det gjorde uppenbarligen oss båda nervösa.
Kommentarer
Trackback
