Mobilsladd.
I förrgår skulle jag åka buss. Inte så konstigt eftersom jag åker buss fram och tillbaka till skolan i princip varje dag, men jag skulle i vilket fall åka buss. När jag gått på bussen upptäckte jag till min fasa att den var nästan full - och att jag inte skulle kunna fälla stolen bakåt maximalt, sträcka ut benen och vräka mig så som jag ville. Visserligen inte heller så konstigt eftersom det var 15.30-bussen, som nästan alltid är full, men likväl irriterande. Väl på bussen sökte jag med blicken efter någon lämplig att sätta sig bredvid - och hittade faktiskt någon jag nästan kände.
Detta hade kunnat vara grogrunden till ett spännande och intressant samtal. Mycket riktigt pratade vi lite också, om vädret, skolan eller något annat oväsentligt. Men, medan vi pratade kämpade vi båda febrilt för att trassla upp sladdarna till mp3-spelarna, och så fort de var urtrasslade stoppade vi samtidigt in dem i öronen och lät samtalet dö ut. Nästan skrattretande effektivt mördade musiken det potentiella sociala livet. Spännande att vi är så rädda för lite kontakt.
Kommentarer
Trackback
